Hur länge vandrar en invandrare egentligen?

För någon månad sedan kunde vi pricka av ytterligare en viktig punkt på Folkpartiets lista över politik vi vill genomföra. Vi beslutade då tillsammans med övriga partier inom Alliansen samt Miljöpartiet om att ändra formuleringen i utlänningslagen från ”synnerligen ömmande omständigheter” till ”särskilt ömmande omständigheter” när det gäller barn.
Detta är en stor framgång och kommer att leda till att fler barn i behov av internationellt skydd får stanna i Sverige. Det juridiska begreppet ”synnerligen” har varit allt för snävt.

Dessa, framtidens svenskar, kommer att betraktas som invandrare. Jag har många gånger funderat på benämningen ”invandrare”. Ta mig t ex, jag kom hit med mina föräldrar då jag var ca 4 veckor gammal. Jag har bott i Sverige sedan dess, det här är mitt hemland. Men istället för att känna mig som första generationens svensk, så är jag fortfarande invandrare. Inte nog med det, mina barn är andra generationens invandrare trots att de är födda här och har en pappa som också är född här. Men eftersom jag råkade födas i ett annat land och är av annat ursprung så är de också invandrare.

Hur länge ska vi hålla på och vandra? Och vart är det meningen att vi ska vandra? Jag trivs här och nu, jag är svensk, Sverige är mitt hemland, likaså mina barns. Varför får inte jag vara med i den gemenskapenen? Det är egentligen ingen som diskriminerar mig, oftast om det kommer till diskussion om invandrare och integration så säger de som är kritiska till invandringen att det förstås inte gäller mig. Nähä, men trots det så kallas jag invandrare, jag är med i all den statistik som presenteras om oss och så är även mina barn.

Men nu har jag tröttnat! Mina föräldrar slog ner sina bopålar i detta land, skapade sig en ny tillvaro här för 57 år sedan. De är kvar här, jag är kvar här och mina fyra syskon är födda här. Jag frågar inte om lov, utan jag bara meddelar att hädanefter kommer jag att prata om mig som första generationen svensk och mina barn är andra generationen svenskar! Jag har slutat vandra!

På samma sätt hoppas jag att vi ska kunna välkomna alla som söker skydd eller ny framtid i vårt land, tillsammans sätter vi bilden av det nya Sverige, tillsammans berikar vi Sverige, tillsammans ser vi till att Sverige även i fortsättningen blir ett tryggt och säkert alternativ för de som flyr krig, förföljelser och konflikter.

Marianne Damström Gereben
Ordförande Folkpartiet Solna

Är vi kommunalpolitiker i Solna verkligen så korkade som en del påstår?

Jag har varit politiskt aktiv sedan 2002. Det var engagemanget i barnens förskola och skola som gjorde att jag tog steget. Jag insåg att detta krävdes om jag ville vara med och påverka. Att sitta på föräldrarådsmötena och vara missnöjd hade ju inte lett till att de förändringar och förbättringar som vi önskade hade blivit verklighet.

Föga anade jag att mitt engagemang inom några år skulle göra mig okänslig, ointelligent och helt verklighetsfrånvänd. Eller? För det är just så som vi kommunala politiker utmålas alltför ofta. Att de flesta av oss är engagerade på fritiden, har helt andra heltidsarbeten och lever mitt uppe i den vardag som det sägs att vi inte har en aning om, är det inte många som vill höra.

Min vardag är väldigt lik alla andra solnabors vardag. Jag är ensamförsörjande med tre barn som fortfarande bor hemma, en utflugen, med alla de glädjeämnen och bekymmer som det medför. Deras framtidsmöjligheter är prio 1 för mig, det är därför som jag i mitt politiska engagemang sätter barn och unga främst.

Mina föräldrar bor också i Solna, 80 och 81 år gamla, med alla glädjeämnen och bekymmer som det medför. Att göra resten av deras liv så behagligt som möjligt sätter jag också som främst, det är därför som jag i mitt politiska engagemang värnar om alla våra äldre solnabors vardag.

Min syster bor också i Solna. Hon är förskolepedagog, med alla de glädjeämnen och bekymmer som det medför. Hennes yrkesgrupp är oerhört viktig, hennes vardag påverkar många små liv och därför sätter jag hennes yrkeskår och arbetssituation som främst i mitt politiska engagemang.

Jag bor i en hyresfastighet och pratar rätt ofta med mina grannar om allt möjligt som rör deras vardag, för den är också viktig för mig!

Politik handlar också ofta om att finna lösningar på svåra och komplexa problem. Det handlar om att ta ansvar för helheten och skapa livschanser även för dem som inte har fått goda förutsättningar i livet. Politik innebär även att finna kompromisser. Precis som vi ibland måste jämka våra åsikter i det privata livet så gäller det även för politiken. Att vara störst innebär inte alltid att man är klokast, men ju större man är desto mer styrka har man i förhandlingar. Detta lär man sig tidigt som förälder till tonåringar. Men är du osäker på vad dina politiker står för, fråga oss och bedöm själv vem som tycker närmast som du.

Sen är det där med att vi inte skulle vara särskilt smarta, vi kommunala politiker. Jag vet faktiskt inte riktig var det kommer ifrån. Senast idag läste jag något om att vi förmodligen inte skulle kunna få komma med i Mensa, en förening där man måste ha ett IQ över 148 för att få vara med. Näe, det kanske jag inte har, men är jag dum i huvudet för det? Är jag ointresserad av det som är viktigt för dem som har gett mig förtroendet att representera dem i stadens politiska församling? Betyder det att jag inte kan lyssna på vad andra solnabor tycker om sin vardag?

NEJ, det gör det inte! Jag bryr mig, annars skulle jag inte göra det här på min fritid! Så hör av er! Prata med mig! Maila till mig! Skriv till mig på Facebook! Jag lyssnar, jag kan inte lova att jag alltid kommer att hålla med er, men lovar att i så fall förklara varför. Och nästa år, den tredje söndagen i september, har ni världens chans att tala om hur ni tycker att jag har skött mig. Jag hoppas ju förstås på att jag får ert förnyade förtroende!

Ju fler väljare som stödjer mig och Folkpartiet, desto starkare blir min röst, ju fler människor som tror på mig och Fokpartiet, desto starkare blir jag och ju fler människor som inspireras av mig till att själva bidra till ett bättre samhälle desto starkare blir vi tillsammans.

Marianne Damström Gereben
Ordförande Folkpartiet Solna

Sommar Sommar Sommar

Ett av mina första sommarminnen är härliga dagar hos min faster som bodde i Villa Sveden i Bergshamra. Mina kusiner och jag gjorde gångar i det buskage som kantade vägen fram till huset och vi sprang snabbt in i huset när skogvaktaren kom.  Jag minns den pampiga allén som förmodligen ledde fram till slottsparken i Ulriksdal, men så långt fick vi inte gå.

När mina barn egna barn var små hade vi familjepicknick bakom SAS huvudkontor, med utsikt över Tivoliudden, i vars närhet jag såg tusentals maratonlöpare springa förbi förra sommaren, till minne av Solskensolympiaden 1912.

I början av denna vecka var jag långt ute i skärgården på ön Fejan. Den svenska sommaren blir knappast vackrare än på just en ö i Stockholms skärgård! Men i morse när jag tittade ut från mitt köksfönster över Hagalundsparken, då tänkte precis samma sak, den svenska sommaren blir knappast vackrare än just i denna stund. För det är just det som är det viktigaste med sommaren tycker jag, att fånga den här och nu. Att kunna njuta av de ljusa nätterna, soliga dagarna, det ljumma sommarregnet.

Under hela året så går vi och längtar efter sommaren. Vi går och nynnar på Idas sommarvisa – du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart. Och så sätter den fart, och då gnolar vi på Tomas Ledins låt – Sommaren är kort, det mesta regnar bort, men nu är den här, så ta för dig, solen skiner idag. Hösten kommer snart….

Just nu förbereder sig Solnas barn och ungdomar för sina sommaravslutningar, många har tio veckors härlig ledighet framför sig, kanske någonstans i skärgården eller kanske hos släktingar i ett annat land. För så ser Solna ut idag, 27 % av oss har sitt ursprung i ett annat land. Min barndoms somrar tillbringade jag omväxlande hos mormor i Budapest och på vårt lantställe utanför Uppsala. Att fira midsommar blev lika viktigt som att vara kvar hos mormor tills vattenmelonerna och aprikoserna mognade. Men för många barn är sommarens härligaste stunder då de får plaska i dammen i Skytteholmsparken eller Hagalundsparken.

Studenterna sjunger just nu om den ljusnande framtiden, det förtjänar alla, men för många ungdomar innebär det en oro för framtiden. Den oro som varit i många av förorter, även här i Solna måste vi trots allt ta på allvar. Vår uppgift som vuxna är att se till att deras framtid blir just ljus, vi måste ge dem hopp och vi måste visa att vi tar dem på allvar. Deras sommarminnen kanske formas på Ungdomscaféet eller på Huvudstabadet, och när sommaren är över hoppas jag  att de har en studieplats eller ett arbete att gå till. De platser i Solna där de samlar sommarminnen, kommer att vara kulturhistoriska platser för framtida generationer. Hur kan vi förmedla detta till dem, att de ska vara rädda om det som finns idag, samtidigt som de ska vara rädda om det som finns kvar från ett Solna från förr?

Jag har bott i Solna sedan 1974, med ett avbrott på 10 år i exil på Södermalm. Under dessa år har jag hunnit gå ut gymnasiet, studerat, startat en yrkeskarriär och blivit mamma till 4 barn som alla vuxit upp här i Solna. Solna är inte bara min stad utan framförallt mina barns hembygd. Överallt där de går har de minnen, minnen som vi skapat tillsammans. Minnen som fyllts på med medvetenhet om hur dagens Solna utvecklats på gott och ont. Och nu när Solna fortsätter att växa, så är det viktigt att expansionen sker varsamt. En expansion, men inte en explosion.

Trevlig sommar!
Marianne Damström Gereben
Ordförande FP Solna

Solna landets bästa kommun att bo i

Solna är den bästa svenska kommunen att bo i. Åtminstone enligt nyhetsmagasinet Fokus årliga ranking över landets samtliga 290 kommuner. Det innebär en rejäl förbättring från fjolåret, då Solna placerade sig på plats 22.

Tillsammans med Pehr Granfalk har jag idag tagit emot utmärkelsen.

Fokus rankar landets kommuner utifrån fyra kategorier: Att vara ung, Att vara gammal, Att ha familj och Att arbeta. Särskilt framstående är Solna i kategorierna ”Att vara ung” samt ”Att ha familj” där vi placerar oss på första respektive andra plats.

Det är en glädjande placering som vi har fått. Samtidigt får vi inte slå oss till ro, vi behöver fortsätta att jobba för att Solna ska vara en bra stad att växa upp i. I det arbetet är bland annat kommunens stöd för ett aktivt fritids- och kulturliv för barn och unga viktigt.

Rankingar av det här slaget är intressanta att ta del av. Samtidigt kan man inte komma ifrån att det är väldigt svårt att värdera de olika faktorerna. I slutändan är det avgörande hur människor själva upplever sin livssituation och kommun. Jag tror att vi ska vara ödmjuka för att dessa upplevelser varierar, och vi som kommun och ansvariga politiker får aldrig slå oss till ro.

Läs mer av Anders Ekegren på hans blogg.

Marianne Damström Gereben

Ordförande Kultur- och fritidsnämnden

Kvinnlig kines genomsnittlig elev i Solna

Att bryta utanförskapet är en av politikens viktigaste uppgifter. För oss socialliberaler så handlar det om att skapa förutsättningar så att alla människor i möjligaste mån får likvärdiga livschanser. För att undvika att de nya svenskar som kommer till vårt land förvisas till bidragsberoende och passivitet har arbete och grundläggande kunskaper i svenska språket en avgörande betydelse.

I Solna har Vuxenutbildningsavdelningen gjort ett gediget arbete med att stärka kvalitén inom undervisningsformen Svenska för invandrare (SFI) vilket visas av en kvalitetsredovisning presenterad nyligen. Även om det finns förbättringsområden så visar rapporten för läsåret 2011-2012 att alla utbildningsanordnare har en godkänd kvalitetsnivå.

Den genomsnittliga eleven på SFI i Solna är en kvinnlig ingenjör med ett arbete och med kinesiska som modersmål. Solnas gynnsamma läge och stadens fokus på utveckling och ett aktivt näringsliv skapar förutsättningar för att många inflyttade snabbt får ett arbete. Av dem som läser SFI så är det 61 % som redan arbetar eller studerar och det är också därför 35 % av eleverna läser svenska på kvällstid. En majoritet av eleverna läser det som heter studieväg 3, vilket betyder att de har en längre utbildningsbakgrund.

I Solna har vi ungefär 1000 sökande till vår SFI och de som studerar har gemensamt ett 80-tal olika modersmål. Detta är en fantastisk mångfald och en tillgång för vår stad och vi som socialliberaler är stolta över den internationella miljö som vi lever i och som sätter Solna på kartan som en modern europeisk stad med låg arbetslöshet, goda forskarmiljöer och ett av Sveriges bästa företagsklimat.

Vi vill fortsätta att aktivt verka för att förbättra svenskutbildningen, ytterligare höja kvalitén och bidra till fler livschanser. Som solnabo har man möjlighet att välja bland åtta företag som bedriver SFI-utbildning på arton olika platser i Stockholmsområdet. Vi vill att staden bidrar tillsammans med de tre utbildningsanordnare i Solna med flest solnaelever, Hermods, Miroi och Folkuniversitetet, till att påbörja ett utvecklingsarbete där nya sätt att utveckla och stärka kvalitén prövas. Vår vision är att Solna ska ha den bästa svenskundervisningen i landet, och med många pedagogers, administratörers och stadstjänstemäns hårda arbete är vi på god väg.

Neven Milivojevic (FP)

1:e vice ordförande

Kompetensnämnden Solna

Det är aldrig OK att bejaka och hylla våld!

Det var lätt att bli upprörd när Uppdrag Gransknings reportage om våldet som knyts till fotbollsklubbarna i Sverige sändes den 10 april! För oss i Solna blev det än mer påtagligt när större delen av programmet kom att handla om solnaklubben AIK och deras ena supporterklubb Firman Boys. Det är ingen hemlighet att Firman kopplas ihop med en hel del upplopp och bråk med andra så kallade firmor i och utanför matcharenorna. Kritik riktades mot AIK som valt att föra dialog istället för att ta avstånd. Man kan diskutera metoder och resultat, men fakta är att sedan man över hela Europa arbetar på ett liknande sätt, har man iallafall fått bort mycket av våldet från arenorna.

AIK Fotboll är inte bara elitfotboll, ca 1500 barn och ungdomar finns i deras verksamheter. Det är den verksamheten som får ekonomiskt stöd av kommunen genom det s k lokala aktivitetsstödet. Alla föreningar i Solna behandlas lika och ingen klubb har någon särställning när det gäller aktivitetsstöd. I Solna har vi ett tydligt regelverk för alla föreningar som söker ekonomiskt stöd. Vi har också ett krav på en likabehandlingsplan, i föreningarnas verksamhetsplaner och årsredovisningar ska de redogöra för hur de aktivt arbetar med detta. De föreningar som så önskar kan få utbildning.

Vårt ansvar som politiker är att tydligt signalera att våld aldrig är OK! Vi vill inte ha bråk varken på våra arenor eller på våra gator! Därför är de viktigt att ha en bra dialog med klubbarna och stötta dem i deras arbete mot våldet. Vi träffar föreningarna regelbundet för att betona att för oss är bredden det viktigaste, att alla barn och ungdomar ska vara välkomna i verksamheterna, först och främst för att ha roligt. Vi vet att  AIK Fotbollsförening har ett bra värdegrundsarbete, men det når tyvärr inte ut till alla supportergrupper.

Självklart ska våld fördömas och inte förhärligas!

Marianne Damström Gereben
Ordförande Kultur & Fritidsnämnden

Smakprovning för bättre skolmat

Hur smakar god skolmat? Det var den fråga förskolebarn, elever och anställda skulle svara på häromdagen när jag tillsammans med dem fick provsmaka den framtida skolmaten.

Just nu pågår en upphandling av maten till förskolor och skolor i Solna och provsmakningen är en del av det när de möjliga matleverantörerna i praktiken fick visa vad de gick för. Ett flertal rätter dukades fram i ett blindtest. Maten poängsattes bl a efter hur den smakade, hur den presenterades och om den höll sig varm. Upphandlingen beräknas vara klar till höstterminen 2013.

Skolmaten är ett hett diskussionsämne och för oss i folkpartiet är det viktigt att skolmaten håller hög kvalitet. Vi har kämpat hårt i upphandlingen för att maten ska vara näringsriktig och att alla barn ska kunna äta sig mätta. Ökad andel ekologisk och närproducerad mat och minskade transporter är andra viktiga krav som vi har ställt.

Vi hoppas på många anbudsgivare och har försökt utforma upphandlingsunderlaget så att det ska vara möjligt för flera restauratörer att kunna förse Solnas förskolor och skolor med mat.

Om möjligt ska skolmaten tillagas lokalt och det kan faktiskt bli möjligt i takt med att nya skolor byggs och slitna skolor rustas och byggs om för att kunna ha egna tillagningskök. Tyvärr har vi ett trist arv att förvalta där tidigare beslutsfattare avvecklat tillagningsköken i skolorna till förmån för centralt producerad skolmat. Det vore fantastiskt om skolmaten skulle kunna tillagas på varje skola.

Och hur smakade provskolmaten då? Jag skulle bara vilja säga; toppen! Om skolmaten varje dag smakade lika bra som på provsmakningen då skulle alla elever med glädje äta upp sin portion. Vi får hoppas att så blir fallet när de restauratörer som fått uppdraget börjar leverera skolmaten lagom till höstterminen.

Läs mer på solna.se.

Lars Granath

Vice ordförande (FP) i Barn- och utbildningsnämnden (BUN) i Solna