Vad ska du göra i sommar?

Det måste vara den mest vanliga frågan i dessa dagar i Sverige. De flesta berättar då om planer för semesterveckorna. Planer på någon resa eller några veckor på landet. Det är dessa planer som gjort de mörka vintermånaderna uthärdliga. Men semester, det är något man har om man har ett arbete och som socialliberal är det självklart att värna om de som inte har samma förutsättningar som majoriteten.
En stor grupp av Sveriges ungdomar vet inte när de kommer att kunna ha semesterplaner, det är ungdomar som varken studerar eller har ett arbete att gå till. Det är ingen hemlighet att vi inom FP Solna varit avvaktande inför Folkpartiets förslag till ungdomsavtal. Att signalera att en ung människas arbete inte är lika mycket värt som den vuxnes får inga ovationer. Men när man kombinerar en lägre ingångslön med utbildning, då blir det genast mer intressant. Då blir plötsligt signalen att arbetsgivaren är beredd att satsa lite mer tid på den som kommer som ny. Då blir signalen att vi ser en framtid. En ljusnande framtid, som studenterna sjunger glatt i dessa dagar.
Som socialliberal vandrar mina tankar också till alla de barn och ungdomar vars famlijers ekonomiska situation inte gör det möjligt att se fram emot sommaren. Hur kan vi inom politiken se till att deras sommarlov blir några positiva veckor, istället för en ångestfylld väntan på att skolan ska börja? Vi kan börja med att se till att erbjuda dem roliga och lättillgängliga aktiviteter på hemmaplan. Vi kan se till att den närmiljö de vistas i – fritidsgårdarna, parkerna och baden- är fräscha och har personal på plats som ser fram emot att tillbringa sommardagarna med dem. Och när de kommer tillbaka till skolan i höst ska de mötas av trevliga upprustade lokaler. Vi har inte glömt vårt löfte till solnaborna om att vi vill Rusta Solnas skolor och att Solna ska vara en En stad för alla. Vi tar ansvar för en sund ekonomi, men det är lika viktigt att vi har en skola, vård och omsorg med kvaité. Det tummar vi inte på, i Solna är FP en garant för att det förblir en balans mellan detta!

Jag önskar en en skön sommar och ser fram emot att träffa er alla i höst igen!

Marianne Damström Gereben

Ordförande Folkpartiet Solna

Ska vi verkligen lotta ut skolplatserna i Solna?

I Solna är vissa skolor mer populära än andra. Även om de flesta, långt över 80 procent av solnafamiljerna väljer den närmaste, ofta kommunala, skolan vill många i Solna gå i främst Råsundaskolan och Ekensbergskolan. Köerna är långa och många väntar länge på en plats.

Vad detta beror på utöver status och Råsundsskolans fotbollsinriktning är svårt att säga. De båda skolorna är trivsamma, men det är inte så att det har ett högre studieresultat än någon av de andra skolorna i Solna.

Hur ska då platserna till populära skolor fördelas? Hittills har Solna följt skollagens krav på närhetsprincip. Den som bor nära skolan ska i första hand ha en plats. I andra hand har syskon förtur och i sista hand har övriga rätt att välja skolan och tas in i den ordning de söker. Det tycker jag är en rimlig ståndpunkt som jag är övertygad har ett stöd hos solnaborna.

I vissa moderata kommuner vill man bortse från närhetsprincipen och låta familjen välja skola fritt oberoende av närhet till skolan. En omvänd närhetsprincip alltså. Det tror jag inte på.

Den socialdemokratiske skoltalesmannen Ibrahim Baylan har en annan uppfattning som han luftade i en artikel i Dagens Nyheter (DN) för ett tag sedan. Han menade att när eleverna ska fördelas till skolorna kan lottning vara ett sätt. Syftet skulle då vara att minska segregationen då han ansåg att kötid och rätten att välja skola leder till ett segregerat samhälle.

Som liberal och folkpartist har jag under lång tid starkt engagerat mig i rätten att välja skola. Jag tror att om familjerna hittar en skola som passar dem ökar intresset för att göra bra ifrån sig i skolan, den ökade konkurrensen gör att skolorna tvingas förbättra sig och därmed höjs kunskapsnivån i alla skolor samt att om elever kan välja skolor som inte ligger nära hemmet minskar det segregationen i kommunen. Enligt min uppfattning är detta precis vad som har skett i Solna sedan de rödgröna partierna tvingades lämna ifrån sig makten 1998 till den borgerliga Alliansen där folkpartiet ingår.

Jag är minst sagt skeptisk till ett system där elever ska lottas in i en skola som de inte vill gå i oavsett om det är alla eller bara ett fåtal elever som det handlar om, enligt det (s)-märkta förslaget. Inte heller är jag beredd att anpassa mig till det system som finns i vissa moderata kommuner där närhetsprincipen mer eller mindre avskaffats.

Att de flesta barn, särskilt de små, har korta skolvägar är bra både för miljön då skjutsandet med bil minskar och av säkerhetsskäl då det är orimligt att kräva av dessa att de tar sig till skolor som ligger långt borta bara för att tillgodose politiska principer för att, som det sägs, minska segregationen. Att bli bortlottad och tvingas ta sig ifrån i värsta fall Bergshamra till någon av skolorna i Huvudsta är inget som jag tror någon solnabo tycker verkar vettigt.

Men de som gör ett aktivt val då? Att elever där familjen har valt en annan skola än den närmaste har längre skolväg är en annan sak då har de gjort ett medvetet val och beslutat sig för att ställa upp på de uppoffringar som detta kräver för att få gå i en skola som har en inriktning som passar dem. Då är inte närheten viktigast för dem. Det respekterar jag.

Vad säger socialdemokraterna i Solna? Ska vi avveckla rätten att välja skola och lotta ut skolplatserna till eleverna istället? Kanske kommer det ett lokalt förslag som en uppföljning på den centrala politiken. Det ska bli spännande att följa den kommande debatten om skolan i Solna. Jag är redo! Närhetsprincipen och rätten att välja skola är bra. Är det bara jag och folkpartiet som tycker det? Tror inte det. Här har vi alla gånger solnaborna med oss, eller?

Lars Granath

Vice ordförande (FP) i Barn- och utbildningsnämnden i Solna

Hur ska Solna utmana de duktigaste eleverna?

I Solnas skolor sägs att skolan ska vara individanpassad och möta elevens kunskapsnivå för att kunna ge en utbildning som utmanar eleverna och uppmuntrar dem att anstränga sig det där lilla extra för att uppnå goda resultat. Det uppdraget har bara delvis lyckats för vissa av eleverna.

Solnas skolor är bra på att fånga upp de svagare eleverna. Det läggs, menar rektorerna när man pratar med dem, mycket tid och kraft på att alla elever ska vara behöriga till gymnasiet. Mycket fokus ägnas åt att hitta lösningar för de svagare eleverna och utveckla formerna för åtgärdsprogram när en elev inte beräknas nå målen. Lovskolor och andra former av extra stöd gör att skolorna lyckas väl med det uppdraget.

Det är ett viktigt huvuduppdrag att stötta de svaga eleverna, men skolorna i Solna har ett ansvar för att göra samma sak för de duktigaste eleverna. Det är en utmaning att behålla de starkaste eleverna i de kommunala skolorna då utbudet av fristående skolor och kommunala skolor med gott rykte i framför allt Stockholms innerstad lockar. Rektorerna i Solna har identifierat ett par faktorer som är viktiga för att behålla de duktigaste eleverna. Skolorna måste bli mer i tiden när det gäller digital utrustning och lokalerna måste bli bättre och mer ändamålsenliga för att attrahera dessa elever. Och sist men inte minst måste utbildningen för dessa elever ligga på en sådan nivå att de blir stimulerade och kan utvecklas i Solnas skolor.

Barn- och Utbildningsnämnden i Solna (BUN) har gett förvaltningen i uppdrag att titta på hur utbildningen i Solnas skolor ska kunna förbättras för de duktigaste eleverna. Det är mycket bra då folkpartiet i den senaste valrörelsen krävde att skolorna i Solna ska vara så flexibla att de ska kunna erbjuda studiebegåvade elever goda möjligheter till extra fördjupning.

Om denna utredning innebär att de duktigaste eleverna samlas på särskilda skolor eller i särskilda klasser eller om arbetet med att utmana dem kan i ske inom ramen för den nuvarande klassen får vi se. Kanske går det att samverka med Solna gymnasium och Universitetet eller hitta extra duktiga lärare i skolorna i Solna som kan verka som ”utmanare” för dessa elever.

Folkpartiets vallöfte om upprustningen av skolorna i Solna som börjar på allvar i sommar och en satsning på fler datorer och en ny IT-plattform i skolorna för elektronisk kommunikation med föräldrarna som nu sker i Solna är i alla fall några av de sätt som gör att vi kan ha de bästa fysiska förutsättningarna för att möta de duktigaste eleverna på ett sådant sätt som rektorerna hävdar.

Fortsätter dessutom kvaliteten i undervisningen i Solna att förbättras i samma takt som den har gjort den senaste tiden får vi hoppas att undervisningen blir så intressant att skolorna i Solna blir så attraktiva för de duktigaste eleverna att dessa slutar snegla på de prestigefyllda skolorna i Stockholms innerstad och väljer skolorna i Solna istället. En kanske väl optimistisk förhoppning, men ändå något att sträva mot för skolorna i Solna.

Lars Granath

Vice ordförande (FP) i Barn- och utbildningsnämnden i Solna

Nu vill fler bli lärare

Solna befolkning växer snabbt. Det ställer höga krav på en väl utbyggd kommunal service. Det är ett stort antal barnfamiljer som flyttar in. Till en början är det förskolor som efterfrågas och utbyggnadstakten är nu så hög att det för närvarande inte finns några köer till förskolan i Solna. För att möta efterfrågan sker utbyggnaden främst i norra Solna.

När barnen har blivit äldre är det dags att välja skola. Många väljer skola i närområdet och eftersom Solna växer mest i norra delen av kommunen i Ulriksdal och Järva kommer behovet av skolplatser att vara störst där. Det finns ett överskott av skollokaler i centrala Solna, men eftersom det är viktigt med korta skolvägar planeras utbyggnaden i norr. Just nu byggs en ny kommunal skola i Ulriksdal som kommer att rymma upp till 1000 elever för att klara efterfrågan i norr den närmaste tiden.

Så skollokaler kommer det att finnas i Solna. Värre är det med lärare. Fram till idag har det utbildats alltför få lärare i Sverige. Statusen på läraryrket har varit låg och kvaliteten på lärarutbildningen har inte hållit måttet. Få har sökt. När ett av folkpartiets viktigaste krav för att höja statusen på läraryrket skulle genomföras genom att införa lärarlegitimation visade det sig att utbildningen för lärare har varit så kaosartad och hållit så låg kvalitet att skolverkets process för godkännande av lärarnas behörighet har avbrutits. Flera frågor måste redas ut.

För några decennier sedan var läraryrket ett av de mest prestigefyllda. Så är det inte idag; det är jurist, läkare eller ingenjör en duktig student vill bli idag. Folkpartiets ambition är att yrket som lärare ska återupprättas. Ett flertal av de reformer som regeringen har fattat beslut om har handlat om att höja lärarnas status.

Regeringen har infört omfattande möjligheter till fortbildning av lärare, fattat beslut om införandet av lärarlegitimation med skärpta regler för behörighet att undervisa, karriärreform för att ge lärare möjlighet att utvecklas i yrket, tydligare befogenheter för att få studiero i klassrummet och inte minst en helt ny lärarutbildning med högre krav.

Den nya lärarutbildningen, med fyra olika examina och tydliga inriktningar, startade hösten 2011. Nu har antagningen inför höstterminen i år precis avslutats och det glädjande besked är att intresset för lärarutbildningen ökar.

Antalet förstahandssökande till de fyra utbildningarna ökar med så mycket som 20 procent jämfört med i fjol och framför allt ökar antalet som vill undervisa i mellanstadiet, årskurs 4-6. Även utbildningen till förskollärare, som är ett bristyrke, lockar betydligt fler i år.

Som skolpolitiker i Solna är det glädjande och konstatera att folkpartiets skolpolitik ger resultat. Utbildningsminister och Jan Björklund tar sitt ansvar för att regeringen fattar beslut som gör skolan bättre i Sverige. I Solna följer vi upp besluten och ser till att skolan utvecklas på kommunal nivå. I Solna har skolresultaten förbättrats rejält de senaste åren och det är ett resultat av att folkpartiets och Alliansens politik nu får genomslag.

Lars Granath

Vice ordförande (FP) i Barn- och utbildningsnämnden i Solna

Folkpartiet infriar vallöfte om Parboendegaranti

I höst införs en ny lagstadgad parboendegaranti i Sverige. Den ska skapa möjlighet för äldre par, som så önskar, att kunna fortsätta bo tillsammans när den ena partnern av hälsoskäl tvingas flytta till ett äldreboende.

Jag välkomnar denna nya lagliga rätt och skyldighet för kommuner. Ser vi i Solna så finns det ingen tydlig information om denna möjlighet på stadens hemsida trots att man även i Solna kan få hjälp med att finna lösningar, i alla fall ifall någon kommer på och har ork att begära det.

Regeringen har i dag skickat en lagrådsremiss till lagrådet med ett lagförslag om rätten att åldras tillsammans. I den föreslås en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som slår fast att äldre par som varaktigt bott tillsammans ska kunna fortsätta att göra det även när den ena maken behöver äldreboende.

Folkpartiets kommunundersökning från 2011 visade att bara en tredjedel av landets kommuner själva har infört en rätt för äldre par att flytta till äldreboende tillsammans. I många kommuner finns varken politiska beslut eller andra former av riktlinjer för parboende i de fall då bara den ene maken har behov av omsorg.

Undersökningen visar även att det är få par som önskar parboende. Så kostnaderna för att gå parets önskemål till mötes är marginell för kommunerna. Men för det enskilda paret som inget hellre önskar så handlar det om livskvaliteten de sista åren i livet.

En dom i regeringsrätten 2010 slog fast att äldre makar, utifrån socialtjänstlagens nuvarande bestämmelser, inte kan ställa krav på att alltid få bo tillsammans i äldreboende om bara den ena har omfattade hjälpbehov. I det fall som prövades hade makarna levt tillsammans i 68 år. Domen visade att vi behöver förtydliga lagstiftningen.

Folkpartiet i Solna och jag (www.folkpartiet.se/neven) har haft parboendegaranti för äldre som ett vallöfte i senaste valet 2010 och jag är stolt över folkpartiets kamp för att tillvarata även äldres rättigheter.

Se en film där Barbro Westerholm berättar om beslutet.

Neven Milivojevic

Vice ordförande Folkpartiet i Solna

Källa: www.folkpartiet.se

Inga köer till förskolan i år

Solna växer så det knakar. Staden ökar sin befolkning och eftersom Solna, med sin unika kombination av närhet till både storstad och grönområden, attraherar många barnfamiljer är förskolan den första kommunala service som de nya medborgarna har behov av.

Just i april är det som mest fullt i Solnas förskolor. Barnen har skrivits in efter hand sedan höstterminen startade året innan och nästintill fyllt platserna sedan årsskiftet och vid den här tiden varje år kulminerar efterfrågan. I april och maj är det som svårast att få plats för att sedan lätta rejält när en hel årskull av kommande sexåringar lämnar förskolan och beträds plats i förskoleklass, en verksamhet som bedrivs i Solnas skolor där det finns gott om plats.

Enligt den praxis som har vuxit fram utifrån skollagens krav på rätt till förskola för föräldrarna har kommunen skyldighet att bereda barnen plats i förskolan inom fyra månader från det att föräldrarna önskar förskoleplats för sina barn. Det innebär inte att föräldrarna har möjlighet att få sitt förstahandsval tillgodosett med en gång, men kommunen har skyldighet att ordna en plats i kommunen.

Vissa år har kravet på fyra månader varit väldigt svårt att klara. Att hitta lämpliga lokaler i en stad som Solna är inte lätt. Lokalerna ska vara möjliga anpassa för barnens behov och självfallet måste det finnas plats för en utegård eller en lokal park där barnen kan vistas på ute dagarna.

Att rekrytera personal är ännu svårare. Solna har höga krav på utbildningsnivå och det gör att det krävs ett stort arbete för att hitta kompetent personal. Det utbildas inte tillräckligt många förskollärare i Sverige, men tack vare att Solna har gott rykte och goda arbetsvillkor har det hittills gått bra att fylla tjänsterna.

I år är läget väldigt gott. Det finns i stort sett ingen kö. Sedan 2005 har Solna skapat runt 1 400 nya förskoleplatser, hälften i kommunal regi och hälften i fristående verksam i t ex föräldrakooperativ eller privata förskolor. Därtill kommer ett 30-tal platser i s k pedagogisk omsorg, det som tidigare benämndes dagmammor. Det innebär att det nu finns över 3 700 barn i förskoleverksamheten i Solna.

Under 2012 kommer det att startas flera förskolor, bl a kommer Pumpan utökas, Pysslingen Agnesberg och Igelbäckens förskola komma igång, vilket innebär att tillskott på nästan 150 nya platser.

Det är folkpartiets politik för rätten att välja och etablera förskolor som tillsammans med den s k förskolepengen där finansieringen följer familjens val som har skapat goda möjligheter för att bygga ut barnomsorgen. Innan rätten att välja förskola och förskolepengen introducerades på 1990-talet under socialdemokratiskt styre var köerna till förskolan ständigt långt över 300 barn i Solna och det var helt omöjligt för föräldrarna att hitta och finansiera egna lösningar.

Den borgerliga regeringen 1991-94 avskaffade det kommunala monopolet och gav fristående verksamheter såsom privata Pysslingen, föräldrakooperativen och de enskilda föräldrarna att genom t ex två-eller trefamiljssystem erhålla skolpeng och därmed bidra till utbyggnaden av förskolan. Folkpartiets politik tillsammans med duktiga tjänstemän i Solna stad och kreativa, i huvudsak kvinnliga, entreprenörer verkar vara den perfekta kombinationen för att framgångsrikt kunna bygga ut förskolan i Solna och klara familjernas behov.

Lars Granath

Vice ordförande (FP) i Barn- och utbildningsnämnden i Solna.

Solna i ”Caremaskandalen”

”Så dödar vi en människa” är namnet på en bok som diskuterats de senaste dagarna i tv-soffor och radioprogram. Författaren Stefan Gurts har fått besvara frågor om besparingar i äldreomsorgen, inlåsta och neddrogade dementa och girighet i vårdbranschen.

Stefans pappa bodde i Solna och tillbringade sin sista tid på Skoga Äldreboende i Huvudsta, som drivs av det kommunala bolaget Humaniora AB. När boken kom ut gjorde Omvårdnadsförvaltningen en snabb genomgång av journaler från 2010, men fann inget anmärkningsvärt om Stefans pappa.

Stefan Gurts beskriver i boken sin pappas sista tid i livet. Han beskriver pappans snabba förändring från rundmagad, glatt skämtande men något förvirrad gentleman till avmagrad åldring som förlorade livslusten, vägrade äta och dricka och svälter sig till döds.

I DN.Kultur  tisdag 27 mars finns en intervju med Stefan Gurts. Den är mycket läsvärd och ger en bild av hur han som son till en åldrande och dement pappa har upplevt sorgen och anklagelsen över att inte ha varit tillräckligt närvarande. Orsaken till pappans död skriver han med ordet ENSAMHET, och frågar sig hur han själv kunde vara så blind och upptagen. Men som många i sin generation ville hans pappa inte tränga sig på och inte vara i vägen.

Efter att ha läst intervjun med Stefan Gurts förstår jag varför det inte blivit någon diskussion i medier om kvaliteten på Skoga Äldreboende, som i våra brukarundersökningar får att gott omdöme.

Stefans anklagelse riktas inte mot vården utan mer mot honom själv och mot oss alla.

Anne Utter

Ledamot av Omvårdnadsnämnden