Är vi kommunalpolitiker i Solna verkligen så korkade som en del påstår?

Jag har varit politiskt aktiv sedan 2002. Det var engagemanget i barnens förskola och skola som gjorde att jag tog steget. Jag insåg att detta krävdes om jag ville vara med och påverka. Att sitta på föräldrarådsmötena och vara missnöjd hade ju inte lett till att de förändringar och förbättringar som vi önskade hade blivit verklighet.

Föga anade jag att mitt engagemang inom några år skulle göra mig okänslig, ointelligent och helt verklighetsfrånvänd. Eller? För det är just så som vi kommunala politiker utmålas alltför ofta. Att de flesta av oss är engagerade på fritiden, har helt andra heltidsarbeten och lever mitt uppe i den vardag som det sägs att vi inte har en aning om, är det inte många som vill höra.

Min vardag är väldigt lik alla andra solnabors vardag. Jag är ensamförsörjande med tre barn som fortfarande bor hemma, en utflugen, med alla de glädjeämnen och bekymmer som det medför. Deras framtidsmöjligheter är prio 1 för mig, det är därför som jag i mitt politiska engagemang sätter barn och unga främst.

Mina föräldrar bor också i Solna, 80 och 81 år gamla, med alla glädjeämnen och bekymmer som det medför. Att göra resten av deras liv så behagligt som möjligt sätter jag också som främst, det är därför som jag i mitt politiska engagemang värnar om alla våra äldre solnabors vardag.

Min syster bor också i Solna. Hon är förskolepedagog, med alla de glädjeämnen och bekymmer som det medför. Hennes yrkesgrupp är oerhört viktig, hennes vardag påverkar många små liv och därför sätter jag hennes yrkeskår och arbetssituation som främst i mitt politiska engagemang.

Jag bor i en hyresfastighet och pratar rätt ofta med mina grannar om allt möjligt som rör deras vardag, för den är också viktig för mig!

Politik handlar också ofta om att finna lösningar på svåra och komplexa problem. Det handlar om att ta ansvar för helheten och skapa livschanser även för dem som inte har fått goda förutsättningar i livet. Politik innebär även att finna kompromisser. Precis som vi ibland måste jämka våra åsikter i det privata livet så gäller det även för politiken. Att vara störst innebär inte alltid att man är klokast, men ju större man är desto mer styrka har man i förhandlingar. Detta lär man sig tidigt som förälder till tonåringar. Men är du osäker på vad dina politiker står för, fråga oss och bedöm själv vem som tycker närmast som du.

Sen är det där med att vi inte skulle vara särskilt smarta, vi kommunala politiker. Jag vet faktiskt inte riktig var det kommer ifrån. Senast idag läste jag något om att vi förmodligen inte skulle kunna få komma med i Mensa, en förening där man måste ha ett IQ över 148 för att få vara med. Näe, det kanske jag inte har, men är jag dum i huvudet för det? Är jag ointresserad av det som är viktigt för dem som har gett mig förtroendet att representera dem i stadens politiska församling? Betyder det att jag inte kan lyssna på vad andra solnabor tycker om sin vardag?

NEJ, det gör det inte! Jag bryr mig, annars skulle jag inte göra det här på min fritid! Så hör av er! Prata med mig! Maila till mig! Skriv till mig på Facebook! Jag lyssnar, jag kan inte lova att jag alltid kommer att hålla med er, men lovar att i så fall förklara varför. Och nästa år, den tredje söndagen i september, har ni världens chans att tala om hur ni tycker att jag har skött mig. Jag hoppas ju förstås på att jag får ert förnyade förtroende!

Ju fler väljare som stödjer mig och Folkpartiet, desto starkare blir min röst, ju fler människor som tror på mig och Fokpartiet, desto starkare blir jag och ju fler människor som inspireras av mig till att själva bidra till ett bättre samhälle desto starkare blir vi tillsammans.

Marianne Damström Gereben
Ordförande Folkpartiet Solna

Annonser

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

5 responses to “Är vi kommunalpolitiker i Solna verkligen så korkade som en del påstår?

  1. Otroligt bra Marianne! (För vad det nu kan vara värt att en fritidspolitiker berömmer en politikerkollega.)

    Men du träffar klockrent rätt i att sätta fingret på en av de känslor som krupit sig på också mig. Jag har ju inte varit med lika länge som du (sedan 2009) men känner redan igen mig i mycket av det du skriver.

    Det märkliga är att man, i samma ögonblick som man låter sig bli invald i fullmäktige, i mångas ögon kliver över en gräns. Då är man (tydligen) ”en av de andra”. Plötsligt blir det OK för folk att uttrycka sig nästan hur som helst. Plötsligt verkar man inte själv vara medborgare längre. Man blir anklagad för både det ena och det andra. Man får se upp så att man inte blir sådan som alla förutsätter att man redan är.

    Ganska många gånger har jag tänkt och ibland sagt till de som klagar över sakernas tillstånd att ”Ja, men engagera sig själv då! Gå med i ett parti! Välj det som ligger närmast dina värderingar! Det behöver inte alls vara Folkpartiet. Ett engagemang är bättre än ingen engagemang – oavsett vilket parti man väljer. Aktivera dig! Skaffa dig insyn! Påverka besluten!”

  2. Tobias

    Viktig poäng. Här har vi alla något att tänka på. Vi Måste fundera på hur vi uttrycker oss och inse att vår demokrati bygger på att människor engagerar sig politiskt. Och att många gör det på sin fritid. För det är ni värda respekt oavsett parti. Vill dock vidga det hela lite. För det här gäller också hur politiker uppträder mot andra politiker. Efter förra fullmäktige hörde jag flera reagera på hur en politiker upprepade gånger berättade hur lite en annan politiker förstod. Har också hört liknande exempel från kf, tror att ni politiker får ta ert ansvar att säga ifrån vid såna tillfällen. Att trycka ner människor är alltid fel oavsett om de är politiker, politiska motståndare eller allmänhet.
    Sedan kan jag som medborgare känna mig illa behandlad när jag under typ fem månader blir lovad att det ska komma en underhållsplan för skolan för 2013 och så säger man plötsligt att den är klar men att jag inte får se den. Den politiska majoriteten har beslutat att den inte ska skrivas ner. För att vi inte ska kunna se och granska vad som görs och inte görs. Det tycker jag är ett trist sätt att utöva makt. För ni har makt. Även fritidspolitiker.
    Vi har helt enkelt alla ett ansvar för hur vi behandlar varandra och demokratin. Bra att du tog upp frågan.

    • Tobias, du har all rätt i världen att känna dig besviken och jag känner tyvärr inte till det beslut du hänvisar till men ska kolla upp det. Precis som du skriver har vi alla ett gemensamt ansvar att visa respekt för varandra. Det är först när man själv visar respekt som man förtjänar respektfullt bemötande tillbaka.

  3. Tobias

    Marianne, hur tycker du tonen är på KF? Jag har sett så lite, men hört en del.

    • Oftast tycker jag väl att den är OK. Det är ju ändå olika åsikter som ”vädras”. Men ibland är det så att man skruvar sig i stolen, och det gäller båda majoritet och opposition, ingen är bättre eller sämre än den andre. Tycker inte att trist tonläge tillför något i debatten, och det gäller även sarkasm. Men måste också påpeka att på senare tid så har det skrattats mer än under den tidigare mandatperioden och det gillar jag! Man kommer längre med humor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s